Pressbild

foto - Christer Fischier

Klicka på bilden och lyssna på Villervallan och Medborgarna  tolkar Cornelis Vreeswijk!


Här är några filmer!

   Pressröster


-Bäst – och får också mest gensvar från publiken är Janne Åströms ”With a little help from my friends”. Närmare Joe Cockers klassiska sätt att krama ur allt ur Beatles-låten än så går nog inte att komma.
Jan-Olof Andersson – Aftonbladet 31 oktober 2019 (Woodstock 50 år)


-Framför allt är det Jan Åströms porträtt av den besatte barberaren som ger föreställningen liv och djup. I säckiga bomullsbyxor dominerar han scenen med sin sträva, starka, uttrycksfulla röst: varje upprörd, förtvivlad viskning går fram.

Bo Löfvendahl Svenska Dagbladet 5 mars 2019 (Sweeney Todd)


-Jan Åström har en magisk röst
och stort utspel.
Jens Peterson, Aftonbladet 22 januari 2000 (R.E.A.)


-Jan Åström gör en fantastisk Tevje. Som rund, skäggig, grubblande men godmodig är han så gott som ständigt närvarande på scenen. Om jag tidigare tänkt mig honom som buffligt tung så ger han i Spelman på taket ett nytt intryck. Lätt, vigt och smidig som en katt jazzar han fram över scenen och uttrycker sig med nyanserat kroppsspråk och utsökt känsla för sin karaktär. Han tar självklart plats som föreställningens centrum och nav runtom vilket de övriga karaktärerna rör sig. 

Fredrika Hillervik, Dalarnas Tidning 25 september 2011 (Spelman på taket)


-Dalasinfoniettan bidrar i hög grad till den musikaliska behållningen, liksom de mustiga körklangerna, men de stora höjdpunkterna ges då Jan Åströms bullrige och blödige Tevje får sjunga ut sina känslor. Hans gestaltning av den fallande patriarken bottnar i det vokala registret, som spänner över det magnifikt mäktiga till plågad svärta och nyanser av kärleksfull insikt. Det räcker långt.

Karin Helander,  Svenska Dagbladet
3 oktober 2011 (Spelman på taket)


-Den demoniske Jan Åström som polischefen Javert och starka, breda känslor målade med starka, breda penseldrag så att det räcker precis så länge man önskar.
Lasse Anrell, Aftonbladet, 14 december 1990 (Les Misérables)


-Rakt igenom en uppsättning med kvalite´. Häftig dekor med en blomma som bara imponerar mer och mer ju större den blir. Dessutom får den röst av knockout-sångaren Jan Åström. Han får till bluesen som vore han Totta Näslund.
Jens Peterson, Aftonbladet, 16 september 1995 (Musikalen Little Shop of Horrors)


-Janne Åström tog en genväg till mitt hjärta med sin otroliga röst, sannolikt framodlad i en genmanipulation med inslag av en cigarrökande Bandidosmedlem och en whiskydrickande sammetskudde. Dessutom med kroppsspråk som en hel roman.
Sylvia Hopen, Göteborgs-Posten, 8 dec 1996


-Närmare paus återkommer densamme Jan Åström och åstadkommer ett
f-u-l-l-s-t-ä-n-d-i-g-t ENORMT publikjubel, med sin dramatiskt fullödiga version av O, helga natt.
Ett stort ögonblick.
Under en märkbart superprofessionell kväll. 
Rolf Nilsén, Norrbotten Kuriren, 19 december 2002


-Åströms röst är nog det grymmaste jag hört på länge.
Dan Tarnvik, Proletären 19-25 september 1996


-Jan Åström besitter den där förmågan att frasera ett ord så att det hela blir sanslöst sevärt.
Quetzala Blanco, Expressen 22 september 2006 (R.E.A.)


-Jan Åström intog scenen med sådan kraft i What´s new pussycat att han fick Bacharach att sjunga med.
Barbro Westman Tullus, Svenska Dagbladet, 15 maj 2001(Utdelningen av Polarpriset)


-Åström slår nock
Showens tomte Jan Åström rycker tag i hela showen, när han vaknar till i sin släde och inte ger någon en chans med Backdoor Santa och Santa Claus is Coming. Den killen är bra. Oh Helga Natt i slutet av första akten är så stark, där Åströms röst och kraft slår knock. Det är så man vill slå igen datorn och bara ställa sig upp och applådera denne man. Här, precis här, får vi en känsla av julen när det är som bäst.
Mats Willner, Norrköpings Tidningar, 12 december 2002 (Rhapsody in Rock)


-Jan Åströms och Sanne Salomonsens sånginsatser i ”Don´t let the sun go down on me” gav publiken ståpäls.
Jens Peterson, Aftonbladet, 12 juli 2001 (Rhapsody in Rock)


-Och så mannen med den burdusa rösten, rockbandsledaren från Falun som studerat opera och klassisk musik i San Fransisco. Har ni hört honom sjunga förut och inte var i Tipshallen den här kvällen, har ni aldrig hört honom och skulle inte tro mig om jag påstod att han sjöng ”O helga natt” som ingen har sjungit den. Snacka om ståpäls.
Hans Järeby, Jönköpings-Posten, 4 dec 2002 (Rhapsody in Rock)


-Adams julsång framförd av Jan Åström drog den kanske starkaste applåden under första avdelningen.
Åke Svensson, Smålandsposten, 13 december 2002 (Rhapsody in Rock)


-Alfahanen Janne Åström tar sig an en perfekt orkestrerad Life on Mars och det är riktigt bra.
Nya Wermlands-Tidningen, 31 juli 2008


-Jan Åström excellerar till exempel när han ikläder sig rollen som Tommy Körberg och försöker hantera sin undertryckta ilska samtidigt som han basunerar ut paradnumret Anthem.
Björn Lövenlid, Uppsala Nya Tidning, 29 september 2005  (R.E.A.)


-Konserten hade en hemlig gäst och i går kväll var det Janne Åström. Det finns en risk att bjuda in Janne på en konsert som handlar om ElvisPresleys musik. Jannes tolkning av Hound dog var en av kvällens höjdpunkter. Risken finns att han stjäl en del av showen. Det gjorde han i går kväll.
Jan Rådegård , Norrköpings Tidningar, 28 maj 2005 (Gästframträdande hos Christer Sjögren)


-Janne är inte bara en underbar sångare, han är också en karismatisk scenpersonlighet och en äkta frontperson.
Magnus Mellin, Borlänge Tidning, 24 april 1993


-Att Åström på sitt mäktiga sätt kan sjunga ”Ohelga natt”, var inget överraskande. På ett ännu mera imponerande sätt framförde han Queen-klassikern ”Bohemian Rhapsody”, en äkta rysare.
Stefan Andersson, Gefle Dagblad, 16 december 2002 (Rhapsody in Rock)


-Jag är inte särskilt förtjust i E.T, faller heller inte för trickfilmade dinosaurier – men den där växten (med imponerande bluesröst av Jan Åström) lämnade mig inte oberörd.
Eva Welander, Dagens Nyheter, 16 september 1995, (Musikalen Little Shop of  Horrors)


-När Jan Åström gungar loss i ”O helga natt” eller gudomliga La Gaylia slår Feldreich hundra gånger om genom att sjunga ”When you wish upon a star” glittrande och känslofullt, kan det inte bli vare sig så mycket juligare eller bättre.
Lasse Råde, Göteborgs Tidningen, 7 december 2002 (Rhapsody in Rock)


-Janne Åström, den vildvuxna basrösten, tar något så slitet som ”Ol´man river” till en höjdare.
Anders Björkman, Expressen, 12 juli 2001 (Rhapsody in Rock)


-Janne Åström imponerar i tonomfång, från ”Ol´ man river” till Quenns ”Bohemian Rhapsody”
Jens Peterson, Aftonbladet, 12 juli 2001 (Rhapsody in Rock)


-Med ren råstyrka kan en komisk begåvning som Jan Åström våldföra sig på publiken, som reagerar med en blandning av skräck och förtjusning, äckel och lockelse. Kraften i Jan Åströms tolkning av Calle Norléns ”Flera färger än så”, en sentimentalt mångkulturell version av Elton Johns ”Yellow brick road” kommer av att den plotsligt bryter igenom parodins stundtals tröttsamma dubbelhet. Det är bara han där. Och det är gott.
Björn Linnell, Dagens Nyheter, 22 januari 2000 (R.E.A.)


-Jan Åström, operaskolad rocksångare, har flera utmärkta sångnummer, men när han i showens slutsked klämmer i med en svensk version av Elton Johns gamla fina ”Goodby yellow brick road”, då reser sig publiken upp och bara jublar.
Ronny Carlsson, Länstidningen Södertälje, 24 januari 2000 (REA)


-En stor positiv överraskning är också Jan Åström som Javert. Han agerar med pondus och har en röst som kan försätta berg i dallring.
Stephan Jarlvik, Värmlands Folkblad, 14 december 1990 (Les Misérables)


-Jan Åström är den starkaste sångaren, och gör i år Körberg, Lundell, Gessle och melodifestivalhårdrockarna Lordi. Hans Christer Sjögren funkar bara med tysk nonsens-text till "Blue Hawaii", men låten om vad Lars Danielsson egentligen gjorde på tsunami-annandagen (med raden "Ollade du plenissalen?") är kanon.
Martin Erlandsson, Hallands Posten, 21 september (R.E.A.)


-Men frågan är om inte operasångaren Jan Åströms framförande av O, helga natt, av applåderna att döma, var det mest uppskattade inslaget i showen.
Thomas Larsson, Vestmanlands Läns Tidning, 15 december 2002 (Rhapsody in Rock)


-Kvällens längsta applåd drog dock Jan Åström ner. Hans framförande av O Helga Natt gick hem hos publiken.
Västerbottens-Kuriren, 18 dec 2002 (Rhapsody in Rock)


-Jan Åström sjunger visorna med en röst som är både grov och mjuk, tänk en sångare mitt emellan Fred Åkerström och Roffe Wikström. Ibland mer visaktigt men ofta också med känsla av country och blues, tack vare Peder af Ugglas exakt inprickade (el)gitarrtoner.

Resultatet är lika otidsenligt som otroligt bra. Evigt kan väl ordet vara. På 60-talet hade Jan Åström varit känd i hela Sverige. År 2015 sjunger han i skymundan. Vilket inte hindrar att det måste bli högsta betyg.

Bengt Eriksson, Dagens Nyheter 13 augusti 2015 (Skivrecension Villervallan)


-Det är tungt. Det är tätt. Det är samspelt/…. / Det är oväntade möten i musiken och det är bara att inse att det går att göra jazz av allt/…/Janne Åström kan och gör det med känsla både i rösten och i kroppen. Kraftfull som en svensk Tom Jones, men med en egen och helt annan repertoar, slår han in Storbandet som villigt följer honom…/
Inger Hammar, Gotlands Allehanda, 19 nov 2007  (Framträdande med Visby Storband)